hundraprocentigt

Jag kommer verkligen ihåg när vi var som tightast. Jag kommer ihåg hur jag alltid hade det som roligast med dig, hur jag alltid ville vara med dig. Det går ju inte att neka till att det är med dig som allt det där riktigt galna och spårade händer, dom där sakerna som går aningens för långt, som man skrattar åt än idag. Vi är inte med varandra lika ofta, fine, men när vi väl är med varandra så är det precis som för ett år sen, vi bara connectar direkt. Jag kommer verkligen ihåg när vi var som tightast, men jag vill inte att det ska vara något jag 'kommer ihåg', utan något jag 'lever i'.

Att vi inte längre är med varandra lika mycket längre kan vi inte klandra några andra än oss själva, en relation består utav två människor och båda har ansvar. Våra spontan-nätter, vart tog dom vägen? Jag är fortfarande bara fem minuter bort. Våra endless telefonsamtal där båda sitter tysta i timmar, vart tog dom vägen? Jag är fortfarande bara ett mobilnummer bort. Sonja och Mathilda, vart tog dom vägen?

   
 

Jag kanske inte är din Bästavän längre, och jag kanske inte har någon förutom mig själv att beskylla. Men för mig är du oflyttbar och din plats alltid paxad, för jag kämpade så jävla länge för att få dig.

/M.