hundraprocentigt

Tjena mellan bena! Sitter i vardagsrummet hos mamma nu, helt slut och orkar i princip inte röra mig. Min röst är död, är inte hes eller nåt men att prata känns som att sjunga opera på elitnivå om det säger något. Att gå från att nynna lite då och då till att sjunga konstant i vadå, fyra timmar (?), sliter uppenbarligen.

Egentligen är det meningen att jag ska åka till pappa nu som sagt, men skulle döda för att få stanna här. FF! Hahah, nej, men när man är ensam är det så tyst och skönt :3 Jaja, drömma kan man göra i sömnen, nu ska jag ta tag i mitt liv, packa en liten påse med smink och kläder för imorgon och gå ner mot tunnelbanan. Bjuder på en bild tagen i detta nu så länge, försökte ta en seriös bild men kroppen liksom sa emot, sorysorry!